Not meant to be...
Någonstans inom mig så tänker jag på honom, även om jag inte vill. jag vill inte, men så är det.
Sitter med mjukisbrallor, svart linne och sjal på mig, i soffan och tittar på Gilmore Girls, säsong 7 som jag köpte igår.
Ännu en gång inser jag något när jag tittar på det. Något som Luke säger till Lorelei.
Luke och Lorelai möts i affären, Luke säger att han är ledsen och att han kommer att bli okej, slutligen. Att Lorelai ska vara med Christopher och att deti var inte meningen för Luke och Lorelai att vara.
Det kanske är så det är, vi två var inte meningen att vara. Jag menar, vad har han egentligen gett mig i dessa 3 år? Jo jag har trånat och längtat efter honom, varför? För att han är söt, snäll och har rolig humor? Det kan ju inte bara vara det, jag har inga superkrafter som känner att "det är rätt kille", det måste vara biologi. Ni vet att det som är meningen med livet är att äta, överleva och fortplanta sig. Vad gör oss människor mindre djur än andra? Att vi tänker annorlunda? Ja men, vi är fortfarande djur. Vi har inte kommit på ett sätt att leva för evigt än. Och vi har bara verktyg som gör att vi är mer superior än andra. Vi har glömt bort överlevnadsinstinkterna och andra grejer, men något som sitter kvar är att man ska ha den man som överlever bäst. Sånt känner man på sig. Okej om man tänker efter så kanske inte han är det, fast för mig är han. Det beror på vad man själv känner ju. I alla fall så var det inte meningen. Hade det varit för några miljoner år sedan hade man bara gått vidare och letat efter någon annan. Det borde jag också göra, fast det gö jag väl redan, långsamt. Jag tror på att den rätte finns där ute för mig, det borde ni också göra. Ni som också har blivit rejectade. (Pekar inte bara på Rebecka och Jennifer, utan andra också, om det finns andra som läser min blogg) Aja nu ska jag värma en kopp vanilj te igen och fortsätta kolla på Gilmore Girls. Vi ses på bloggen!
// BaraJagSophie
Sitter med mjukisbrallor, svart linne och sjal på mig, i soffan och tittar på Gilmore Girls, säsong 7 som jag köpte igår.
Ännu en gång inser jag något när jag tittar på det. Något som Luke säger till Lorelei.
Luke och Lorelai möts i affären, Luke säger att han är ledsen och att han kommer att bli okej, slutligen. Att Lorelai ska vara med Christopher och att deti var inte meningen för Luke och Lorelai att vara.
Det kanske är så det är, vi två var inte meningen att vara. Jag menar, vad har han egentligen gett mig i dessa 3 år? Jo jag har trånat och längtat efter honom, varför? För att han är söt, snäll och har rolig humor? Det kan ju inte bara vara det, jag har inga superkrafter som känner att "det är rätt kille", det måste vara biologi. Ni vet att det som är meningen med livet är att äta, överleva och fortplanta sig. Vad gör oss människor mindre djur än andra? Att vi tänker annorlunda? Ja men, vi är fortfarande djur. Vi har inte kommit på ett sätt att leva för evigt än. Och vi har bara verktyg som gör att vi är mer superior än andra. Vi har glömt bort överlevnadsinstinkterna och andra grejer, men något som sitter kvar är att man ska ha den man som överlever bäst. Sånt känner man på sig. Okej om man tänker efter så kanske inte han är det, fast för mig är han. Det beror på vad man själv känner ju. I alla fall så var det inte meningen. Hade det varit för några miljoner år sedan hade man bara gått vidare och letat efter någon annan. Det borde jag också göra, fast det gö jag väl redan, långsamt. Jag tror på att den rätte finns där ute för mig, det borde ni också göra. Ni som också har blivit rejectade. (Pekar inte bara på Rebecka och Jennifer, utan andra också, om det finns andra som läser min blogg) Aja nu ska jag värma en kopp vanilj te igen och fortsätta kolla på Gilmore Girls. Vi ses på bloggen!
// BaraJagSophie
Kommentarer
Postat av: rebecka
så sant... men svårt är det
Postat av: rebecka
jennifer tror jag ;)
Postat av: jennifer
VADÅ jennifer?
och din kommentar till mig soph - faktiskt sant:D tack för tipset! u don't suck<3
Postat av: jennifer
hahah jo jag märkte det sen när jag kollade i kommentarfältet. Jag bara minns det samtalet junia och du berättade för oss på morgonen om mannargrynsgröt, om du minns :D
Trackback
