Jaha..
http://www.youtube.com/watch?v=OX9KOy7P3W8&feature=related kolla vid 1.42
Då föll man i en svacka igen. Det känns som om att en viss kille sitter hemma och skrattar åt mig pga att jag alltid faller tillbaka till honom. Som om varje gång jag känner att jag kommer att klara det så får han mig att falla igen. Varför är det så? Kan inte min kropp känna av att han rejectade mig och att jag borde gå vidare till någon annan.
Och som Lorelei i Gilmore Girls sa att:
"No, you don't get it. I need it to be over. I need it to be over because I can't take this anymore. Yes, I love him, and, yes, I wanted to marry him. But I didn't want a life separate from him, and that's all he could give me. I don't want that. If I'm gonna be with him, I want to be with him, and he didn't get it, and I waited. I mean, god, I waited. It's like he's is driving a car, okay, and I just want to be in the passenger's seat. But he's locked the door, and and so I have to hold onto the bumper, you know? I'm not even asking him to open the door for me. Just leave it unlocked and say, "come in." But no, he didn't do that, so I'm hanging onto the bumper, and life goes on, and the car goes on, and I get really badly bruised and hitting potholes. And it hurts. I mean, it hurts. So yesterday I had to let go of the bumper because it hurts too much. It hurts too much."
Ja, jag släppte taget med vad gör han? Jo han kör tillbaka, stannar och det är som om jag blir förtrollad, ungefär som "omg han kom tillbaka!" och då tar jag tag i kofångaren igen, eftersom han öppnar fortfarande inte dörren och det är hemskt. Det är SÅ hemskt. Jag vill inte det här jag vill det verkligen INTE men kan man bestämma över sina känslor? Ja och nej. Så det finns inget jag kan göra bara åka efter, släppa taget, åka efter, släppa taget OM och OM och OM igen.
Ville bara skriva av mig...
//BaraJagSophie
Då föll man i en svacka igen. Det känns som om att en viss kille sitter hemma och skrattar åt mig pga att jag alltid faller tillbaka till honom. Som om varje gång jag känner att jag kommer att klara det så får han mig att falla igen. Varför är det så? Kan inte min kropp känna av att han rejectade mig och att jag borde gå vidare till någon annan.
Och som Lorelei i Gilmore Girls sa att:
"No, you don't get it. I need it to be over. I need it to be over because I can't take this anymore. Yes, I love him, and, yes, I wanted to marry him. But I didn't want a life separate from him, and that's all he could give me. I don't want that. If I'm gonna be with him, I want to be with him, and he didn't get it, and I waited. I mean, god, I waited. It's like he's is driving a car, okay, and I just want to be in the passenger's seat. But he's locked the door, and and so I have to hold onto the bumper, you know? I'm not even asking him to open the door for me. Just leave it unlocked and say, "come in." But no, he didn't do that, so I'm hanging onto the bumper, and life goes on, and the car goes on, and I get really badly bruised and hitting potholes. And it hurts. I mean, it hurts. So yesterday I had to let go of the bumper because it hurts too much. It hurts too much."
Ja, jag släppte taget med vad gör han? Jo han kör tillbaka, stannar och det är som om jag blir förtrollad, ungefär som "omg han kom tillbaka!" och då tar jag tag i kofångaren igen, eftersom han öppnar fortfarande inte dörren och det är hemskt. Det är SÅ hemskt. Jag vill inte det här jag vill det verkligen INTE men kan man bestämma över sina känslor? Ja och nej. Så det finns inget jag kan göra bara åka efter, släppa taget, åka efter, släppa taget OM och OM och OM igen.
Ville bara skriva av mig...
//BaraJagSophie
Kommentarer
Postat av: Denise
Det är T-shirtar i lådan haha :P
Trackback
